"Döda dessa två republikens livvakter." befallde rymdgeneralen. Allah Guld och Förhållande Kakel blev snabbt omringade av stridsdroider.
"Utrota dem!" utbrast Allah Guld, men trots hans stridslystnad blev de snabbt tillfångatagna och leddes iväg.
"En persons bak ska inte knuffas" kommenterade stridsdroiderna, medan Förhållande Kakel undrade varför R2 inte kommit till hans hjälp.
"R2, gör du är helvete?" mumlade han stressat för sig själv. Han var så förvånad över vändningen striden hade tagit att han inte kunde få meningarna rätt och fråga sig själv vad i helvete det var R2 gjorde.
Allah Guld och Förhållande Kakel fördes till talaren, som korthugget varnade dem för Dooku.
"Ni två, försiktiga. Han är en stor."
Att strida mot mängder av robotar var ingen passande uppgift för dessa två. De levde båda för att slåss mot de stora.
"Herr talare, vi finns för de stora" påpekade Förhållande Kakel.
Dooku anlände och det blev genast en våldsam strid.
"Jag har hatat dig" sa Dooku, då han verkligen inte gillade Allah Guld. "Du är en offergåva som jag ska stycka grovt nu" Trots hans självsäkerhet blev han snabbt besegrad av Allah Guld.
"Han stor i inget viktigt, i god elefant" sa talare Palpatine. Elefanten var ett heligt djur i rymdreligionen, och talare Palpatine ansåg på att Dookus storhet inte hade innefattat någon god egenskap som elefantreligionen värderade högt.
Rymdgeneralen fick snabbt reda på händelserna genom en av sina stridsdroider.
"Överordnad, de har rymt en dag före marknaden." meddelade roboten, som visste att rymdgeneralen inte skulle gilla att de flytt precis före den viktiga dagen.
"Jag borde verkligen mata er med alla hundar!" skrek han i ilska, då Allah Guld dök upp. Rymdgeneralen mötte honom med en oimponerad blick. Var detta verkligen krigaren som gett honom så mycket besvär?
"Jag är bara en hopplös situationskrigare" sa Allah Guld i ett sällsynt ögonblick av blygsamhet, men återvände snabbt till sitt vanliga självsäkra jag. "rymdgeneral, ni är inte jämlik med jag, tycker jag skarpt."
"Illaluktande pojke" svarade rymdgeneralen. "Bulta till döds dem" beordrade han sina livvakter. Striden blev kort, och de enda skador våra hjältar ådrog sig var en förstörd frisyr för Förhållande Kakel.
"Ge första hjälpen till den redan ovårdade hårprojektionen?" frågade Allah Guld, då plötsligt flera bitar av rymdskeppet föll av. "Den goda elefanten i luftskeppet tappade vad för saker?" utbrast Allah Guld, som fruktade att de tappade bitarna berodde på att elefantguden övergivit dem.
"Det relaterar vi inte till. Den goda elefanten återvänder" försäkrade Förhållande Kakel, vars tro var starkare. De försökte att reparera rymdskeppet, men hittade inte några verktyg eller reservdelar. Det enda de hittade var 5000 riskorn.
"5000 ris är högt tomma" kommenterade Allah Guld. Han satte igång med att nödlanda på citronavenyn.
"Fören är en Citronaveny flyger rakt" sa Förhållande Kakel, då citronavenyn flög rakt in i fören på rymdskeppet.

Mitt i en rymdstrid flög Allah Guld och Förhållande Kakel sina rymdskepp. Allah Guld hade förmodligen galaxens minst ödmjuka namn. Han kom från släkten Guld, som i flera generationer försörjt sig som gruvarbetare i en guldgruva. Eftersom Muhammed är ett såpass vanligt namn hade hans föräldrar tänkt att om folk döper sina söner efter profeten borde man även kunna döpa dem efter guden. Följaktligen hade Allah Guld ett förbluffande namn som ofta ingav en förvirrande respekt. Ett namn som Allah lät overkligt skrytsamt, men när dessutom efternamnet Guld lades till blev det så överdrivet att han kunde finna trygghet i dess högfärdighet. Inte nog med att han var döpt efter en gud, det fanns guld i hans namn också.
Förhållande Kakel hade ett mycket mer jordnära namn. Hans far kaklade badrum och hade menat att hans sons namn skulle påminna honom om vikten av att kaklet ska ha rätt proportioner.
"Matchtiden har börjat" utbrast Allah Guld. Varje rymdstrid var för honom en sport, en match som avgjordes av mod, snabbhet och precision. Han styrde skickligt sitt rymdskepp undan fiendens eldgivning. En av hans kamrater hade inte samma skicklighet, och flera laserskott genomborrade hans rymdskepp bakifrån.
"Han är i min bak!" skrek han. Vad gäller sista ord var detta ett av de märkligaste. Förhållande Kakel bedömde situationen. Han var den skickligare strategen av de två, och hade nu insett vad som måste göras.
"Typ, nå mannen. Bra, bra, bra. Låt oss motangripa. Den äckliga saken kom." Striden hade gått bra, ända fram tills den äckliga saken dök upp. "Jävlas du på mig?" skrek han åt den äckliga saken. Han hatade den äckliga saken, men han visste bäst hur man skulle besegra den och gav resten av sin skvadron goda taktiska råd. "Nå mannen, slå den i mellanögat."

Länge sedan, i den fjärran galaxen.
De tredje samlas
Stjärnkriget - västerns ryggsim
Kriget kom! Republiken mötte
två fyrkanter, bekämpar häftigheten
Ohederligheten fyller världen
Alliansens rymdgeneral är skicklig
Kidnappar D, talaren, beteendet
Det rätta avbrottet, alliansens trupper försöker sig på Förhållandes blomstrande genomförande.