Det är mycket sorglit, men likväl sant. Den stora hemligheten, hur man gör öl av fågelfrö, har sedan länge gått förlorad. I tusentals år har mänskligheten tvingats gå utan denna visdom. Frågan om hur vi klarat oss med öl fri från fågelfrö (frifrånfågelfröfrågan - säg det fort fem gånger så vinner du) är något vi helt enkelt struntat i att besvara eftersom de flesta tyvärr inte ens vet om att man har kunnat göra öl av fågelfrö.

Det spekuleras att de gamla egyptierna hade lyckats lista ut hur man gjorde, men de ville bevara hemligheten. De låste in den i en pyramid som de grävde ner i öknen, och sedan flyttade de  öknen till en annan öken.

Ingen är dock säker på detta, så det  är uppenbart att något måste göras. En etablerad och välberest arkeolog borde skickas ut för att ta reda på detta, anser jag.

"Döda dessa två republikens livvakter." befallde rymdgeneralen. Allah Guld och Förhållande Kakel blev snabbt omringade av stridsdroider.
"Utrota dem!" utbrast Allah Guld, men trots hans stridslystnad blev de snabbt tillfångatagna och leddes iväg.
"En persons bak ska inte knuffas" kommenterade stridsdroiderna, medan Förhållande Kakel undrade varför R2 inte kommit till hans hjälp.
"R2, gör du är helvete?" mumlade han stressat för sig själv. Han var så förvånad över vändningen striden hade tagit att han inte kunde få meningarna rätt och fråga sig själv vad i helvete det var R2 gjorde.
Allah Guld och Förhållande Kakel fördes till talaren, som korthugget varnade dem för Dooku.
"Ni två, försiktiga. Han är en stor."
Att strida mot mängder av robotar var ingen passande uppgift för dessa två. De levde båda för att slåss mot de stora.
"Herr talare, vi finns för de stora" påpekade Förhållande Kakel.
Dooku anlände och det blev genast en våldsam strid.
"Jag har hatat dig" sa Dooku, då han verkligen inte gillade Allah Guld. "Du är en offergåva som jag ska stycka grovt nu" Trots hans självsäkerhet blev han snabbt besegrad av Allah Guld.
"Han stor i inget viktigt, i god elefant" sa talare Palpatine. Elefanten var ett heligt djur i rymdreligionen, och talare Palpatine ansåg på att Dookus storhet inte hade innefattat någon god egenskap som elefantreligionen värderade högt.
Rymdgeneralen fick snabbt reda på händelserna genom en av sina stridsdroider.
"Överordnad, de har rymt en dag före marknaden." meddelade roboten, som visste att rymdgeneralen inte skulle gilla att de flytt precis före den viktiga dagen.
"Jag borde verkligen mata er med alla hundar!" skrek han i ilska, då Allah Guld dök upp. Rymdgeneralen mötte honom med en oimponerad blick. Var detta verkligen krigaren som gett honom så mycket besvär?
"Jag är bara en hopplös situationskrigare" sa Allah Guld i ett sällsynt ögonblick av blygsamhet, men återvände snabbt till sitt vanliga självsäkra jag. "rymdgeneral, ni är inte jämlik med jag, tycker jag skarpt."
"Illaluktande pojke" svarade rymdgeneralen. "Bulta till döds dem" beordrade han sina livvakter. Striden blev kort, och de enda skador våra hjältar ådrog sig var en förstörd frisyr för Förhållande Kakel.
"Ge första hjälpen till den redan ovårdade hårprojektionen?" frågade Allah Guld, då plötsligt flera bitar av rymdskeppet föll av. "Den goda elefanten i luftskeppet tappade vad för saker?" utbrast Allah Guld, som fruktade att de tappade bitarna berodde på att elefantguden övergivit dem.
"Det relaterar vi inte till. Den goda elefanten återvänder" försäkrade Förhållande Kakel, vars tro var starkare. De försökte att reparera rymdskeppet, men hittade inte några verktyg eller reservdelar. Det enda de hittade var 5000 riskorn.
"5000 ris är högt tomma" kommenterade Allah Guld. Han satte igång med att nödlanda på citronavenyn.
"Fören är en Citronaveny flyger rakt" sa Förhållande Kakel, då citronavenyn flög rakt in i fören på rymdskeppet.

Det finns en skum pub inne i stan, som heter Konrads Krematorium. Det är ett otrevligt ställe, vilket hörs på namnet. Dit dras hemska typer.

I veckan gick jag ändå dit i sällskap av min andlige rådgivare och möbelsnickare, Xerxes krokant. Vi kände oss manade att spana in denna kusliga plats. Ni kan säkert föreställa er vår förskräckelse när vi såg en galjonsfigur sittande på en barstol. Vi undrade vad den gjorde där, för galjonsfigurer är gjorda av trä och behöver inte mat eller dryck. Den satt där med ett glas träsprit, som den absorberade genom träfibrerna, och väntade på bråk. Det var då vi insåg att det var dags att gå. Galjonsfigurer kan bli väldigt farliga och de slår hårt.

Den nya chefen var ganska så tveksam till att ta emot mutorna, men när jag slängde in de omoraliska bilderna och texterna som jag snott från hans föregångares dator så gick han med på det och anställde mig. Han tyckte att jag verkade företagssam och initiativtagande. Han skulle bara veta. Nu kunde jag ägna mig åt att förskingra pengar och sno kontorsmaterial på heltid.
Men det fanns alltid medarbetare som ville ställa sig ivägen. De kontrollerade siffrorna lite väl noga, och jag fick hitta på nya saker att skylla på varje gång. Tyvärr gick de inte på det när jag sa att kommatecken var förbjudna enligt min religion och att på torsdagar så var fyror åttor och tvärtom. En del av dem klagade hos chefen, men han var för upptagen med materialet jag gav honom.
Det var särskilt två stycken på jobbet som var emot mig. Mina rivaler skulle man kunna säga. De hette Ztefans Kap och Bossle Bässervisser. Jag ska nu berätta om hur jag avlägsnade dem.
Jag hade tänkt hela natten, och dagen därpå hade jag forumelat min listiga plan för att bli av med Ztefan. Jag skulle sätta dit honom för dass-smuggling och smurfkidnappning. Alla skulle hata honom och spotta på honom helt oprovocerat. Innan jobber åkte jag till Clas Ohlson och köpte en rulle silvertejp, två kopparrör, en cirkelsåg och en dvd-film.
Sedan på lunchrasten kröp jag i de mystiska ventiulationssytemen i lokalerna för att gillra del ett av min fälla. Jag befann mig nu ovanför Ztefans kontor. Han satt och rökte snus i hemlighet. Den jäveln skulle minsann få.